Hemmakärt

Året startar i ett nytt hem. Det har varit vårt i några månader men först nu är jag hemma och kan njuta. De stora ytorna. Den fina naturen. Känslan av igenkännande eftersom det bara ligger ett stenkast ifrån där jag tillbringat halva min uppväxt. Utöver att njuta över huset så avslutar jag min utbildningspraktik på jobbet. Blir mamma till en 2-åring och åker tillbaka till Örebro. Till mitt andra hem för perioden.

Där i det andra hemmet, som var ett hotell i Örebro, fanns människor jag under januari och några månader framåt delar allt med. Varje dag äter vi middag ihop. Delar skratt och hemligheter. Njuter av bubbelbad och bastu. Av Black Tower och kuponger. Vi ligger på mattan och brottas. Lär oss hur vi ska överleva. Jag går igenom ton av föreläsningar tillsammans med det härliga gänget. Lyssnar på värmländska och kumlamål. Det fortsätter under februari och halva Mars. Sen tar det bara slut. En era i livet och vi skrev de sista raderna på den gemensamma berättelsen. Det sista kapitlet skrevs som en sonett i kryssning och avslutades med tårar. De sista raderna är oläsbara av tårarna som kom av separationsångesten som låg som ett täcke ett tag framöver.

Det blev april och eftersom jag klarade min utbildning med bravur så gick mitt vikariat över i en tillsvidareanställning. Jag får min placering och känner mig nöjd. Hemma växer Clara och frodas. Jag känner mig nöjd över att vara hemma i veckorna och vara mamma på heltid. Se hur hon utvecklas och hur hon kan mer och mer för varje dag som går. Jag är stolt. Jag får höra orden "jag älskar dig, mamma" och mitt hjärta smälter.

Sommaren spenderas med familj, vänner och grannar.
Jag och Cathrin har en bullshit-bottom night i en Cadillac under power met och vi åker kajak i de vackra sommarkvällarna.

Tillsammans med Jimmy har jag spenderat många timmar på skjutbanan där lerduva efter lerduva kastats upp för att falla under hagelsvärmen från bössan. 2015 var året då jag var på Varpsunds skjutbana och klarade teoriprovet för jägarexamen, grundprovet för skjutvapen och hagelprovet. Jag är oerhört stolt att jag klarade det. Det var många flip-kort, tvivlande tankar och inlärningstimmar bakom det resultatet.
2015 var året då jag fick skjuta pistol. Efter en timmes hagelträning innan skakade hela jag när jag skulle hålla i den nätta pistolen, men bollarna på skjutbioskärmen sprack.

Sommaren bjöd på 2 km fritt fall efter en flygplanstur upp, upp, upp. Tillsammans med det härliga gänget från början av året så avslutades det fria fallet med att fallskärmen löstes ut. Tur var det för det hade varit tråkigt om historien slutat där.

Under året har vi åkt många långa mil i husbil. Sala-Arvika-Koppom-Charlottenberg-Smögen-Ullared-Göteborg-Sala.

Höjdpunkten var när vi åkte till Koppom. På Konsum mittemot Mumindalen köpte vi bullar och jordgubbar för att sen åka vidare till Mammas grav. Vi slog oss ner i gräset och där satt vi, hela lilla familjen och fikade. Jag, Lillebror, Clara och Jimmy. Jag tror mamma log.

Som många andra år har teatern varit en stor del av 2015 också. Jag har varit producent för produktionen Den girige. Sommaren bjöd på sol på alla elva föreställningar och jag är nöjd med min insats. Stolt över resultatet som alla bidragit till. När hösten närmar sig så tar jag upp en annan teaterådra. Improvisationsteatern. Den charmiga teatersporten som lockar så många till skratt och den följer med ända till december för att avslutas med den improviserade julkalendern "Tomten som aldrig kom". Lyckan och skön-känslan när vi lyckades dra ihop den säcken är nog i princip obeskrivlig och jag ler när jag tänker på det. Vad gav jag mig in i?

Under hösten spårar Ville och jag upp vår första älg. Eufori.

Hösten och vintern i övrigt har, precis som året började, varit i utbildandets tecken. Jag går ännu en utbildning på jobbet, den här gången i Norrköping och det är en större om än kortare utmaning än den första. Sällskapet är verkligen över förväntan och många skratt och sena kvällar var på agendan. Jag klarar min examination och certifiering nr 1. Med lite otur hinner jag inte klart med nr 2 innan året tar slut så det får bli följetången som påbörjar nästa års resumé...

Som avslutning vill jag sammanfatta året med följande:

2015 är året då jag..
....Skaffade mig nya vänner, troligtvis för livet.
...lärde mig en massa nytt via jobbet
...och fick möjlighet att jaga rådjur och annat småvilt